Idag har jag funderat mycket på det här med fria skolresor (gymnasiet pratar jag om). I Västerås ska man ha minst 6 km till skolan för att vara berättigad till fria resor till och från skolan. Annars får man betala vanligt busskort (400-550 kr/månad) 6 km är ganska långt, och jag tycker att det är fett orättvist mot de elever som lever i familjer med knappa tillgångar. Och ingen har tittat på kopplingen mellan just detta, och skolk, vad jag vet. Det måste bli mer rättvist. Alla ungdomar ska kunna ta sig till skolan utan att familjens ekonomi rasar. Eller hur?
Det finns många som anser att fattigdom inte finns i Sverige. Barnfattigdom, det är bara fånerier. Säger en del. Och tycker att man ska tänka på hur de har det i Pakistan, eller i Afrika. Men faktum är att många tusen barn och ungdomar lever i familjer där mat på bordet varje dag inte är en självklarhet. Där nya skor och vinterjacka skapar stora problem med att få pengarna att räcka.
Att dessutom betala flera hundra kronor varje månad till busskort, kan vara svårt för många familjer. Gymnasiet är jätteviktigt, alla unga har rätt till en bra gymnasieutbildning. Om man då har svårt att få pengarna att räcka till bussresor, har man då samma möjlighet som alla andra?
Det vore enkelt att göra något åt just detta. Man skulle kunna sänka avståndsgränsen, eller låta de som inte uppfyller kraven för fria resor köpa skolkortet till ett rimligt pris. För inte är det så jättestor skillnad på 5,2 km och 6 km när det är 20 grader kallt eller superspöregnar?
